« Stämningsbild, Milano 11:17 | Main | "What they want, in short, is Jon Hamm." »
lördag
nov132010

Bildens problem del 2


Foto: Helmut Newton

Förra veckan lyckades jag äntligen ta mig tid att läsa färdigt Eva Illouz Cold Intimacies – the Making of Emotional Capitalism. Egentligen är det tre föreläsningar i bokform, men det var länge sedan jag läste något så intressant och spännande. Det finns inget sätt att göra boken rättvisa här, mer än att säga att det generella temat handlar om hur känslor och terapeutisk jargong har blivit en allt viktigare del av kapitalismen, samtidigt som kapitalism har blivit en allt viktigare del av vårt känsloliv. Det starkaste kapitlet handlar om dejtingsajter och hur den nya internetteknologin påverkar hur vi hanterar relationer och dejtande – kanske för att det är det kapitlet som bygger mest på Illouz egen forskning.

Men jag skulle vilja ta upp en sak som har en direkt koppling till mode och som jag har varit i närheten av i vissa tidigare diskussioner kring det faktum att vi presenterar oss på bild i stor utsträckning i dag.

In presenting themselves through a photograph, individuals are literally put in the position of people who work in the beauty industry as models or actors, that is, they are put in a position (1) where they are made hyperconscious of their physical appearance, (2) where the body is the main source of social and economic value, (3) where through their body they are made to compete with others and, finally (4) where their body and appearance are on public display.

Illouz forskning gäller dejtingsajter men detta gäller så klart även alla som använder Facebook också. När jag läste det där stycket slog det mig att internets framväxt och utbredning sammanfaller i så stor utsträckning med modets genomslag som samtidens mest potenta uttryck. Det gäller inte heller bara internet utan det faktum att vi ständigt tar bilder med digitalkameror och mobiltelefoner, något som är en parallell utveckling som säkerligen har en liknande påverkan. Att ständigt synas på bild kräver att människor antingen lyckas hålla en distans till sitt tvådimensionella jag, eller konstant ser till att kontrollera sin image, genom att precis som modeller lära sig hur de ser ut i olika vinklar. Jag har en känsla av att människor i mycket större utsträckning övar framför spegeln än tidigare.

Lite paradoxalt är jag en förespråkare för den förstnämnda strategin. Paradoxalt eftersom jag ofta uppmanar folk att ta kontroll över mode och dess inverkan genom att omfamna modet. Varför anser jag att man bör strunta i hur man ser ut på bild, men inte hur man klär sig? (Som jag påpekat tidigare tycker jag människor är för fixerade av hur de ser ut på bild, även om det är förståeligt med tanke på att det är där vi så ofta blir bedömda i dessa dagar.)

Jag har egentligen inget svar på det mer än att mode trots allt inte är en tvådimensionell bild utan något levande (om än artificiellt), här och nu, i verkligheten. Det handlar om verkliga möten med människor av kött och blod, som har på sig kläder som går att ta på, höra, som man ser från olika vinklar och i rörelse.

Men vad detta visar är kanske också att utseendefixeringen inte främst drivs på av modet utan av det ökade bildberoendet i vår kommunikation och teknologi. Jag skulle säga att mode blir ett verktyg i detta på grund av att mode också lyder under samma premisser: att skapa status med hjälp av bilder.

Det är så klart inte så att om alla bara bröt sitt beroende till bilden så skulle folk inte känna sig nedtyngda av modets krav. Naturligtvis skulle kvinnor fortfarande känna ett behov av att vara slanka, så länge som det var idealet. Men jag har en känsla av mode är mer lätthanterligt när man kopplar bort bilden. Fokus skulle ligga på hur man känner sig i kläderna, inte ständigt på hur man kommer se ut när man laddar upp bilderna från festen på Facebook.

Jag måste också lägga in en brasklapp här eftersom jag aldrig har varit överviktig. Jag har aldrig känt att kläder inte passar för att jag varit för stor. Däremot har jag ibland känt att jag varit alltför tanig och saknat muskler för vissa plagg, men jag tror inte det går att jämföra.

Men en sak som har hänt är att jag tycker kläder ser bättre ut på mig ju äldre jag blir. Kanske är det bara så att jag har hittat kläder som jag "trivs" i. Jag tvekar att använda ordet trivs, eftersom det inte riktigt handlar om trivsel, utan mer om att de kläder jag idag väljer känns på något sätt självklara.

Det handlar inte bara om att jag har blivit bättre på att välja kläder utan också på ett slags attityd. Det är någonstans inte kläderna som är självklara utan självklarheten kommer från mig, kanske är det helt enkelt självförtroende.

Ändå kan jag ofta känna mig som killen från landet som inte har växt upp med estetik och stil i bröstmjölken. Min osäkerhet är alltid mer klassbaserad, ibland får jag den där känslan av att jag har gått över någon gräns och hamnat i en zon där jag bara är tacky, där jag tappat kontrollen över min stilkänsla.

Men medan jag känner mig mer hemma i mode och kläderna jag köper gäller inte samma sak med bilder. Den tvådimensionella bilden är faktiskt skoningslös mot nästan alla. Jag upplever att det är när jag tittar på bilder av mig själv som jag börjar jämföra med något slags ideal.

Mode är i grunden en frihetstanke. Det är nämligen ett sätt att frigöra sig från sina naturliga förutsättningar, genom att dölja, maskera, förändra, ljuga, drömma. Bilder kan uppenbarligen också ljuga – jag har vänner som retuscherar sina bilder innan de når offentligheten – men något i ett fotografi av mig själv känns alltid som det pekar på "sanningen" bakom mina kläder och min stil. Som om fotot säger "Det är så här du ser ut egentligen. Du saknar muskeldefinition, har kanske lite mage, taniga armar, inga bröstmuskler att tala om, ditt ansikte är inte särskilt proportionerligt, din näsa är sned och stor, etc". Jag ska inte överdriva nu, men bilden har en förment objektivitet som det är svårt att värja sig mot.

För det är ju inte objektivt. Illouz menar att den vanligaste känslan hos människor som använder dejtingsajter är besvikelse – vilket i sin tur leder leder till en cynisk inställning. De flesta vet inom ett par minuter om dejten är en hit även om de har lärt känna personens "riktiga jag" under månader på nätet. Detta är sant oavsett om personen visat bilder, videor eller om man har talat på telefon.

Det är ändå oerhört intressant eftersom hela idén som dejtingsajterna vilar på är att man inte förförs av ytan och flyktig attraktion när man kommunicerar på nätet. Men när man sitter där "irl" så sopar ytan bort allt det "sanna" på bara minuter.

Egentligen är väl detta också sanningen om mode vs bilden. Det är någonstans verkligheten vi ska lita på. Och något säger mig också att den är långt mycket mer tillåtande än fotot. Eller handlar det om mig? Finns det människor som tycker att friheten finns i bilden för att den går att manipulera? För mitt problem med den idén är att förr eller senare sitter man där på dejten och blir avfärdad efter en och en halv minut.

References (6)

References allow you to track sources for this article, as well as articles that were written in response to this article.
  • Response
    Response: longchamp
    For this article. I think the authors write very well. Content lively and interesting. Details are as follows:longchamp
  • Response
    Great Web-site, Stick to the beneficial job. With thanks.
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Bildens problem del 2
  • Response
    Response: Kion Kashefi
    Daniel Björk - Blogg - Bildens problem del 2
  • Response
    Response: Kion Kashefi
    Daniel Björk - Blogg - Bildens problem del 2
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Bildens problem del 2

Reader Comments (1)

"Det är ändå oerhört intressant eftersom hela idén som dejtingsajterna vilar på är att man inte förförs av ytan och flyktig attraktion när man kommunicerar på nätet. Men när man sitter där "irl" så sopar ytan NÄRVARON ELLER FRÅNVARON AV ATTRAKTION bort allt det "sanna" på bara minuter."

FTFY

november 30, 2010 | Unregistered CommenterBörje

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>