Unisex och androgyna kroppar
lördag, 28 augusti, kl 16:59 Gårdagens krönika om unisex på Rodeo föddes egentligen som ett skämt. Typ "Unisex är bara ett annat sätt att säga att man ska vara smal." [Lägg på skratt här]
Men den blev lite allvarligare när jag satt och skrev den. Lisa, Agnes och Benjamin kommenterar, vilket så klart är väldigt uppskattat av mig.
Jag är inte emot unisex. Jag anser också, precis som Agnes och Benjamin är inne på, att styrkan i mode är att det är ett medel för människor att bryta sig loss ur sina naturgivna roller.
Däremot måste jag invända mot att hemmafrulooken är naturlig. Eller så här: den kvinnliga 50-talsfiguren för självklart tankarna till urkvinnor och moderlighet. På det sättet är den "naturlig" i meningen konservativ, att den inte utmanar könsrollera utan tycks förstärka dem.
Men samtidigt är New Look, i all sin kvinnlighet, också ett bra exempel på hur konstruerad feminitet är. Det är en extrem look, en överdriven kvinnlighet, en förstärkt sådan, med getingmidja och fyllig byst. Det finns inget naturligt över det hela. New Look var ett sätt för kvinnor att skapa kurvor, oavsett om de hade dem eller inte. Det är ju också ett sätt att lura naturen.
För massa år sedan skrev jag en artikel om badmode i Sverige (eller avsaknaden av det) för DN På stan. Min tes var att genom att undvika mode förflyttas fokus till kroppen och därför blir det dem med snyggast kropp som "vinner". Utan mode, mer förtryck, inte mindre.
När det gäller unisex kan jag därför ibland känna att det man vinner i frihet när det gäller könsroller, förlorar man i möjlighet att lura blicken med klassiska modetrick. Jag är inte säker på att unisexmodet döljer kroppen, det är fullt möjligt att det är precis tvärtom.
För faktum kvarstår: alltid när androgynt mode ska presenteras så visas det på smala och finlemmade kroppar, oavsett om vi pratar kvinnliga eller manliga modeller. Jag tror att detta har att göra med att det är den vackra pojken som är den ultimata androgynen, en varelse som med Camille Paglias ord är "luminously masculine and feminine. He has male muscle structure but a dewy girlishness."
Jag misstänker att det är otänkbart att visa unisexmode på alltför kurviga (eller muskulösa) kroppar. Det får kläderna att bli något annat. Plaggens estetik och kroppens ideal hänger ihop och unisex signalerar upplösning av könsrollerna någonstans i mitten, hos den vackra unga pojken. Och han är smal och utan kurvor.
Camille Paglia, Unisex, androgynitet in Mode 
Reader Comments (4)
Hej,
Jag tyckte krönikan var välformulerad, rolig, väldigt underhållande. Och du har helt klart en poäng. Unisexmodet är för en androgyn kropp, och den kroppen är smal. Som du skriver. (Men jag tycker att allt annat catwalkmode också är för en androgyn kropp, ändå, iofs, med undantag för vissa.)
Det som jag bara ville med min något förvirrade bloggpost (var egentligen någon helt annan stans i sinne när jag skrev) var att ändå ta det unisexa modet i försvar. Att det ej: "bara handlar om att vara smal" utan att det finns ett annat värde i det som jag ser och ville lyfta fram.
Egentligen var jag ju helt och cyklade när jag kallade hemmafrulooken för "naturlig" (precis som du säger) men det jag egentligen menade var nog normen. Jag tror att tv-serien Mad Men ger båda könen som ser den idag samma känsla, känslan av att man inte är lika mycket man/kvinna som de [var då]. För mig är den typen av kvinnlighet som madmen-looken representerar fortfarande en slags norm (även om den i dagens klädväg kanske snarare i verkligheten representeras av jeans, boots och volangig topp). Om/när jag uttrycker min kvinnlighet på det viset blir min omgivning bekväm. Jag blir duktig och lyckad och något attraktivt. Min omgivning ser mig som "naturlig" för mitt kön. Det var därför jag kände det var så viktigt att påpeka att det unisexa handlar om något annat än ett sätt att säga att man ska vara smal. När jag klär mig utanför den där normen blir ju omgivningen i stort sett provocerad.
Det här är ju saker som du vet lika väl och mycket bättre än jag, jag bara klamrade mig fast vid anledningarna till att gilla mode, tänka att det kan påverka folk till det bättre, lol.
Sedan, ps, har jag tjejkompisar med kurvor som klär sig androgynt..De utstrålar ju dock ej en androgyn sexualitet, men inte en uppenbart kvinnlig heller. Kanske används även det unisexa modet mycket av de som inte kommer överens med sin kropp, pga att den är så fylld med klyschor.
Ja du har ju helt rätt i (och som vissa kommentatorer var inne på) att det måste kännas lite knäppt att om man nu har kurvor så förväntas man omfamna dem och förstärka dem. Skäms inte för dina bröst! Skaffa värsta urringningen! Man kanske inte vill vara så out there, så sexig, så kvinnlig, så hej-här-är-min-kropp. Det har du helt rätt i.
Och det är självklart så att det finns massa människor som bär unisexkläder och som inte är pinnsmala precis som det finns smala människor som gillar New Look.
Det är också helt rätt att i stort sett allt mode handlar om att vara smal.
Men ändå undrar jag om det inte finns något som sitter i kläderna. Att kläderna, estetiken också hänger ihop med, eller föredrar, en viss kropp. Modet skapar också kroppen, inte bara tvärtom. Man skär kläderna på olika sätt om man designar för kurvor eller inte. Och det är där som det enligt mig finns en outtalad idé inom unisex eller androgynitet, som handlar om pojkaktiga kroppar. Och som skiljer sig från bodycon eller New Look, vars idé om kroppen är att den ska ha kurvor, vara kvinnlig.
Jag tycker det är intressant. Jag har också funderat på Commes des Garçons. Pojkar är till och med en del av namnet. Men jag är mer osäker där om det också finns en idé om smalhet som ligger i kläderna, vilket jag inte är när jag tittar på Rad Houranis kläder till exempel. Däremot, hur mycket jag än älskar Comme des Garçons, kan jag alltid känna en viss tveksamhet när något känns anti-kropp. Det blir så asketiskt, icke-tillåtande. Tål att utvecklas mer tror jag, men det kanske blir i nästa krönika... ;-)
Lol, jag försår vad du gör nu! Du ger dig på modets alla heliga graalar! Oh no!!
Haha. Men det är ju faktiskt bra att någon gör det. (Men McQueen kommer du aldrig kunna komma åt :p )
Jag ger mig faktiskt lite, det går inte att komma förbi just med unisex att det har den smala kroppen som grund. Och det är först när den kommer på ett sätt att komma förbi det som den kommer att kunna bli relevant i ett bredare kontext? Och kanske förändra något i människors inställning till sig själva. Annars är den fortfarande beroende av att könsrollerna existerar.
Jag tänker att herrlooken på kvinna, som idag faktiskt är en ganska brett accepterad(?) look, först nu kommit förbi det med att ha en Annie Hall-platt kropp och därmed blivit en feminin stil som många kvinnor relaterar till.
(Comme-stilen dock, eftersom det inte utgår från någon kropp ALLS kommer aldrig bli brett accepterad, mer än på PLAY och SHIRT nivå...)
ehe, nu bara tänker jag högt osv.
Det är så mycket experimenterande inom unisex och androgynitet just nu så det känns som om det måste komma något som kommer runt det hela. Man hoppas ju på det iaf.
(Och oh no, du har kommit på min krönikestrategi.)