Sök
RSS
Twitter
« "We have to fight to keep this un-politically correct attitude of French Vogue" | Main | Inte direkt en hejaramsa »
lördag
sep252010

Daltande eller solidaritet

Foto: Daily Mail

Idag är premiärdag för mig som krönikör i Svenska Dagbladet. Ett litet hurra för mig är på plats känner jag eller? Krönikan finns däremot inte på nätet än, men jag kan meddela att jag har en Jil Sander-polo på mig på min bylinebild.

Under de senaste dagarna har jag översvämmats av kommentarer och åsikter och teorier om Sverigedemokraterna. Vissa tycker att vi ska våga prata om invandringens negativa konsekvenser, andra menar att vi ska frysa ut Sd. En del tycker att det bästa är någonstans är bra att Sd kom in i riksdagen för att det rör om i grytan, andra tycker att vi nästan har valt in Hitler i riksdagen.

Någonstans i allt detta finns ofta en idé om Sd som ett problem med en lösning. Jag undrar om så är fallet. Jag är inte expert på högerpopulistiska och främlingsfientliga partier i Europa, men det tycks som om den enda gången ett sådant parti tagit sig in i parlamentet och sedan imploderat var just Ny Demokrati i Sverige. Jag undrar om det verkligen finns något sätt att neutralisera dem, för jag misstänker att detta är en ny, modern konfliktlinje i västerländska samhällen. Om industrialismen förde med sig konflikten mellan arbete och kapital och fick in partier som Socialdemokraterna i folkvalda församlingar, har den nya tiden fört med sig en konfliktlinje som etablerar Sverigedemokraterna och liknande partier i Europas parlament.

Med den nya tiden menar jag egentligen globaliseringen. Både varor och personer rör sig på ett helt annat sätt än tidigare. I somras läste jag i Observer en serie (!) om situationen på Malta, där många afrikanska båtflyktingar landar mot sin vilja (de är på väg till Italien och EU). De ville inte vara där, Maltas befolkning vill inte ha dem där. De inkvarteras i stora flyktingförläggningar, är ointresserade av att integrera sig för de tänker ändå inte stanna. Etc. I vilket fall som helst så fick den serien (som alltså var ett reportage i serieform) mig att känna väldigt starkt hur omöjlig den här utvecklingen är att stoppa. Eller kanske snarare: hur drömmen om att vara opåverkad av globaliseringen är just en dröm, en overklighet. Men det är den drömmen som Sverigedemokraterna har sålt, en känsla av att globaliseringen inte håller på att hända. För idén om att folk endast söker sig till väst är ju bara bisarr. I Thailand bor massa indier som flyttat dit, Indonesien har länge haft en kinesisk minoritet, Gulfstaternas gästarbetare kommer från Indien och Malaysia bland annat. Alla lyssnar på Lady Gaga.

Det är ett flytande, gränslöst tillstånd och jag, som frilansande journalist, pendlande mellan Sverige och England, är så klart någon som kanske ska vara lite ödmjuk inför dem som tycker det känns som en negativ utveckling. För själv tycker jag bara det är fascinerande och spännande. Jag dras till den enorma kulturblandning som finns i London eller närmare mig i Windsor: Slough. För mig känns det bara positivt, dynamiskt, intressant och fascinerande.

Nu bor jag i vita Windsor, men förra gången i London var Finsbury Park mitt hem och som delvis är känt för sin moské där den enögda krokhandsimamen Abu Hamza hetsade mot väst och det moderna samhället. Det är troligtvis ett av de mest etniskt varierade områdena i London och man kan se varje invandringsvåg, där italienarna nu äger restauranger och bilverkstäder, turkarna följer turkiska CNN i kvartersbutiken, medan nordafrikanerna hänger på gatan eller internetcaféet. Jag var en vit person, men liksom de andra vita i området så var inte engelska mitt modersmål.

Det var inget safe område. Medan jag bodde där blev tre personer knivskurna och min lokala tidningsaffär rånad med pistol. Ändå upplevde jag aldrig att det var hotfull stämning. Det var gritty, men jag gillade det.

Det var också ett område där man kunde se hur det långsamt håller på att gentrifieras. Tony Blair brukade hylla gentrifiering för att det handlade om medelklass som flyttar in i ett område och sprider medelklassvärderingar, något han ansåg var själva fundamentet i det goda samhället. Och i Finsbury Park låg ett organic café på den gata som strax efter att jag flyttade tillbaka till Stockholm 2008 invaderades av kravallpolis i ett tillslag mot den drogoperation som var baserad på ett av internetcaféerna. Om tio år kommer Finsbury Park, med sin park och sina sjukt bra kommunikationer in till centrala London, vara gentrifierat.

Vad är integration egentligen? Är det att ta över landets kultur och göra den till sin egen? Eller är det att vara en god medborgare i det land man bor? Jag förstår inte riktigt fokus på att man ska bli svensk eller engelsk eller brittisk eller whatever. Vi kan aldrig frigöra den där nationaliteten från etniciteten på det sättet som amerikaner kan, som ju alla på något sätt är immigranter. Och säg den svensk som bor i England eller Italien och som kallar sig engelsman eller italienare.

När jag läser en del kommentarer från folk som har röstat på Sverigedemokraterna börjar jag direkt tänka på USA:s så kallade tokhöger. Om de hade ett ord för lamestream media så skulle de använda det. I stället kallar de välmenande vänsterkvinnor för batikhäxor och Mona Sahlin för Mona Muslim. Men det gäller även de som inte känns direkt främlingsfientliga utan, som jag tror, protesterade mot just "lamestream media" och känslan av att det finns tabun i den offentliga diskussionen. Det handlar nämligen aldrig inte bara om invandringen, det handlar om att de här människorna känner att man inte får säga "sanningen" även till exempel när det gäller män och kvinnor, dvs att feminismen har gjort det omöjligt att säga att könsrollerna är biologiska. De tror på evolutionär psykologi, trots att evolutionär psykologi har fått sig väldigt svåra törnar under de senaste åren. På samma sätt säger lamestream media inte "sanningen" om invandrare. Det här är människor som tycker att vi daltar med folk i Sverige. Vi daltar med brottslingar, vi daltar med invandrare, vi daltar med bögar och flator, vi daltar med islamister, vi daltar genom att byta namn på negerboll till chokladboll, vi daltar med länder i tredje världen som lurar godtrogna batikhäxor på våra skattepengar.

I det här daltet upplever de också ett förtryck mot dem som inte tycker att det ska daltas. För om det är något det inte daltas med så är det med dem som tycker att det daltas för mycket.

Precis som med tokhögern i USA rinner också all kritik av daltofobikerna av dem och misstänkliggörs som ytterligare ett sätt att tysta dem (och sanningen).

Att den här typen av rörelser uppstår i hela väst är självklart ett tecken i tiden. Jag tror som sagt att det har att göra med globaliseringen, men säkerligen är det mer komplicerat än så. Det finns ju en känsla av "bra karl reder sig själv" här också som har att göra med en ökad individualisering i samhället men kanske mest med tanken på starka och svaga. Kanske är det en följd av nedmonteringen av välfärden, kanske är det något mycket mycket djupare än så. 

En tanke slog mig nämligen när jag läste Maciej Zarembas reportage om vuxenmobbning i DN. Han citerade den franske sociologen och psykoanalytikern Christophe Dejours:

Minns ni 70-talet? Dravlet om ’arbetets slut’? Att maskinerna skulle göra jobbet, profeterna André Gortz och Jeremy Rifkin, 35-timmarsvecka, allt det där? Jag sade emot redan då, men ingen ville lyssna. Den franska vänstern levde bland molnen. Ingen ville fatta vad de nya arbetsformerna skulle föra med sig. Individuella löner, kvalitetsmål, utvecklingssamtal  – och så datorer, ett aldrig förut skådat medel för kontroll. Nu skulle alla tävla emot alla och man påstod att deras prestationer gick att mäta i detalj. Alla blev oerhört sårbara. I det läget måste fackföreningarna lägga om sin strategi, de måste stå upp för individen eftersom alla blev enskilda i det systemet. Men nej, de ville inte höra talas om psykisk hälsa i arbetet. Psykologi, det var något reaktionärt, allt tal om individen hotade den kollektiva identiteten och saboterade klasskampen! Nu har de börjat fatta, nu köar de till mina seminarier. Men det är 30 år för sent. Nej, arbetet försvann inte. Men solidariteten gjorde det.

Om det är sant att människor förlorat sin solidaritet på grund av hur deras arbetssituation ser ut så är det också där som den måste återerövras. I stället tycks det mig som att de här tendenserna på arbetsplatserna förstärks mer och mer. Dessutom har tävlingen flyttat in i vardagen där människor köper dyrare kläder och möbler än de behöver, bor så stort de bara kan, hela tiden jämför sig uppåt och känner sig missnöjda. Inte konstigt att människor inte upplever att de har någon tid kvar – all tid går åt till att spela spelet, att bli en vinnare.

Men det finns människor som går åt andra hållet. Som ett par jag läste om i New York Times som slutade spendera, sålde sina bilar och flyttade till en liten studio i Portland där de bara äger det de behöver och lever på 24 000 dollar om året. Det förvånande med hela upplägget var det här:

Ms. Strobel’s mother is impressed. Now the couple have money to travel and to contribute to the education funds of nieces and nephews. And because their debt is paid off, Ms. Strobel works fewer hours, giving her time to be outdoors, and to volunteer, which she does about four hours a week for a nonprofit outreach program called Living Yoga.

“The idea that you need to go bigger to be happy is false,” she says. “I really believe that the acquisition of material goods doesn’t bring about happiness.”

De fick alltså mer pengar, inte mindre. Och de betalade av sina skulder på 30 000 dollar.

De jobbar mindre. De har mer tid till att "älska och skratta". Jag tycker inte att det är att förakta.

Reader Comments (5)

Helt klart en av de bättre eftervalsanalyserna. Du är en av få svenska journalister som konsekvent vågar sky konformismens lockande värme, och det hedrar dig.

Jag håller med om mycket av det du skriver, även om jag tycker att ditt globaliseringsresonemang är väl långsökt. Det stora problemet med din analys är istället vad den INTE tar upp, en viktig aspekt av Sverigedemokraternas framgångar: invandringen kostar sannolikt de svenska skattebetalarna ENORMA summor varje år. Det är en aspekt som jag tror är central till förståelse av Sverigedemokraternas lockelse. Det är också en aspekt som svårligen låter sig viftas bort, allra minst, som det brukar låta från våra politiker, med fluffig retorik om "solidaritet" och "vårt ansvar".

(Motargumentet ser ut ungefär så här: hur solidariskt är det egentligen att våra pensionärer tvingas dra åt svångremmen som en omedelbar följd av invandringen? Och vad är förresten mest solidariskt: att inte ta in fler invandrare än att alla dessa kan ges maximalt stöd, eller att ta in så många invandrare man bara kan, med resultatet att alla dessa bara kan erbjudas otillräckligt stöd? Poängen, menar Sverigedemokraterna, är att nivån på vår nuvarande invandringen i högsta grad är godtycklig. Vi skulle kunna ha både högre och lägre invandring -- allt beroende på vilken invandringsnivå vi ansåg att våra resurser räckte till och de hjälpbehov vi tyckte oss skönja. Sverigedemokraternas enkla budskap är att vi i Sverige behöver ta en diskussion om de här sakerna. Det är de ensamma om, och det tror jag att många av dem som röstade på partiet uppmärksammade och uppskattade.)

Nåväl, jag gillar i alla fall din beskrivning av "daltofobikerna", och jag känner delvis igen mig. Dock tycker jag nog att du snarare beskriver Flashback-folket än "verklighetens folk" (jag får faktiskt ofta en känsla av att du hämtar många av dina föreställningar om sverigedemokrater från Flashback). Bland dem jag umgås med är det i alla fall lika självklart att stödja alla framsteg för HBT-rörelsen (och i vissa fall, feminismen) som det är att vädra en viss skepticism mot Sveriges invandrings- och kriminalpolitik.

september 26, 2010 | Unregistered CommenterRöstade på SD

Hej "Röstade på SD". När jag var i Kairo, det måste ha varit 1996, kände jag att jag fick lite perspektiv på det här med problem och klyftor. Jag åkte dit på en resa som var arrangerad av Utrikespolitiska föreningen vid Uppsala universitet och istället för att turista så innebar resan besök på en till exempel islamistisk tidning. Men det som verkligen satte spår i mig var ett besök i Garbage City, den förort där befolkningen lever av att samla sopor och återvinna. Redan då hade området rustats upp en hel del och många hjälporganisationer fanns på plats. Men det var ändå det värsta jag varit med om. En sådan misär finns liksom bara i städer där människor inte ens kan leva skralt av mjölken från en ko eller några rovor som de odlar.

När jag kom hem kändes alla svenska problem så futtiga. Inte så att jag idag vill bagatellisera utanförskap eller fattigdom i Sverige, men det går inte att jämföra.

Det är kanske så att du har rätt, att invandringen kostar mer än den ger staten. Och då bortser jag även från att det är kortsiktigt att räkna på det idag och inte se till ett längre perspektiv där invandringen tillför något i form av att föryngra Sveriges befolkning och tillföra ny arbetskraft i ett läge där Sverige behöver fler unga människor. Nej, låt oss säga att invandringen är en belastning.

Jag tycker ändå att det är värt det. Jag tycker det för att jag har sett var människor kommer från (och då har jag ändå inte varit i en krigszon som Somalia eller Irak). Jag förstår att de söker sig till ett bättre liv, det önskar jag att jag också skulle kunna göra. Jag tycker vi har råd med den solidariteten, även om de nu inte råkar vara "våra" pensionärer.

Men så är jag också oerhört välvilligt inställd till idén om invandring och flyktingar. Jag tycker det är viktigt och jag är också beredd att acceptera att det finns folk som försöker utnyttja systemet – det finns det alltid.

Samtidigt så erkänner jag att det finns avvägningar att göra om man inte bestämmer sig för att tillåta fri invandring – vilket Sverige inte gör. Redan idag har vi infört något slags begränsning på invandringen.

Men för mig finns det också ett värde i öppenhet och en generös invandringspolitik. Precis som man kan argumentera för att frihet är ett värde som är viktigt även om det kanske får vissa att komma i kläm, så kan man enligt mig hävda att öppenhet och generositet är värden som är så viktiga för oss att man accepterar att invandringen kanske inte är en vinstaffär.

Vad jag försöker säga med detta är att det handlar om värden för mig. Jag förstår om folk är tveksamma till mer invandring och jag förstår argumentet att vi ska ta hand om färre, bättre. Det var precis så det lät när jag gick på gymnasiet i början av 90-talet och invandringen på allvar började diskuteras. Centralprovet i svenska hade tema "Vi och dom" och Expressen hade sin ökända löpsedel "Släng ut dom!" Sedan dess har vi tagit emot enormt många fler invandrare, dessutom sådana som kommer längre bort ifrån än Bosnien. Jag tycker ändå vi har varit ganska duktiga på att ta hand om dem.

Jag tror också att det spelar roll hur vi pratar om "dom". Jag har ingen aning om hur det känns att diskuteras i termer av "kostnader" och "problem" eller "belastningar". Men jag misstänker att det inte får en att känna sig så välkommen och uppskattad. Jag önskar i stället att man kunde hitta ett sätt att prata om alla som bor i Sverige, de som är födda här och de som inte är det, som känns positivt och inkluderande. För det handlar inte bara om att "vi" ska hjälpa "dom", utan om att vi alla jobbar tillsammans mot ett bättre samhälle, är goda medborgare, följer lagarna, betalar skatt, försöker att försörja oss snarare än att gå på bidrag,

Nåväl, ville bara förklara lite hur jag tänker även om det är något jag bara skriver ner just nu. Och du har rätt, jag har baserat min bild på Sd:s väljare utifrån kommentatorer på Flashback och Politisk Inkorrekt etc. Det är säkert en skev bild, men jag tänker att det där ändå är kärnan. Sedan är jag glad att du är för HBT-rörelsen så klart, något inte Sd verkar vara.

september 27, 2010 | Unregistered CommenterDaniel Björk

Tack för ett jättebra svar!

Det här kanske låter motsägelsefullt, men det är fler sådana här invandringens försvarstal som Sveriges offentliga debatt så innerligt skulle behöva. Att våra politiker öppenhjärtigt vågade diskutera invandringens fördelar OCH nackdelar, för att sedan argumentera för sin sak. Och, kanske än viktigare, att de gjorde detta utan att misstänkliggöra meningsmotståndarnas motiv, utan att kalla meningsmotståndarna för rasister. (Att sedan vissa SD-väljare helt klart ÄR rasister tycker inte jag bör spela någon roll: blotta bruket av ett sådant ord är så destruktivt för debattklimatet att jag tycker att man bör avhålla sig från att använda det. Det finns betydligt bättre sätt att övertyga folk på.)

Jag kanske inte tydliggjorde det ovan, men jag tycker liksom du och många andra att en generös invandringspolitik på det hela taget är något positivt, att det är glädjande att Sverige utvecklas i mångkulturell riktning, att "hotet" från islam är kraftigt överdrivet, o.s.v.

Vi skiljer oss nog framför allt i det jag tog upp ovan: att jag tror att den ekonomiska aspekten -- Sveriges ekonomiska "bärkraft", om man så vill -- är livsviktig att ta i beaktande när man bestämmer vilken nivå man ska lägga invandringen på. Den är inte viktig i någon banal "får medborgarna mer eller mindre i plånboken?"-mening utan i det att hur vi sköter vårt lands ekonomi påverkar hela vårt välfärdssamhälles överlevnad på sikt.

Enkelt uttryckt är det jag eftersöker -- och detta är den viktigaste anledningen till att jag röstade på SD -- en fullständig genomlysning av vad Sveriges invandring kan tänkas kosta (och dra in -- alla aspekter ska beaktas) och en efterföljande, förutsättningslös diskussion om vad vi ska dra för slutsatser av det som kommer fram. Krångligare än så är det faktiskt inte. Och jag tycker inte att det är för mycket begärt.

P.S. Jag förstår precis vad du menar med det otrevliga i "vi och dom"-retoriken, och du har naturligtvis helt rätt.

P.S.S. Såg att du har Bloggingheads.tv i blogrollen till höger och kom att tänka på den här dialogen från förra hösten, där de bland annat diskuterade orsakerna till U.S.A.:s förhållandevis lyckade integration: "http://bloggingheads.tv/diavlogs/24428?&in=48:15&out=51:13". (dingalink)

september 27, 2010 | Unregistered CommenterRöstade på SD

Du ser dig själv som en "god" människa märker jag, och jag förstår dig och jag har också tänkt i de banorna en gång i tiden. Men man löser inte ett problem genom att gömma undan det, och det är det man gör när man inte hjälper det land och människor som förtrycker sina medborgare att själva lösa sina problem. Annars fortsätter det bara, och mer och mer kommer till oss. Och vad händer i vårat land då, ja problemet har kommit hit.
Eller rättare sagt, problemet Är här. Och vad än P-K media gör för att låtsas om det, så har befolkningen märkt av det och de skador det har börjat orsaka. SD är inte lösningen på problemet, men det kanske är början på en dialog vi behövde ha för flera år sedan.

september 30, 2010 | Unregistered CommenterManda

Röstade på SD: Jag är osäker på att det går att ha en förutsättningslös diskussion om invandringens kostnader, delvis för att det kommer vara så många variabler så att det går att räkna på många olika sätt, men också för att det också finns andra sätt att se på det (det är en investering i en yngre arbetskraft till exempel). Älskar Bloggingheads.

Manda: Jag försöker vara en bra människa, ja. Men det låter som om du tycker att det är något dåligt när du lägger fram det på det där viset... ;-) Att försöka göra gott är inte "naivt" eller "dumt" eller "omöjligt", det är själva grunden i det goda samhället. Sedan tycker inte jag att problemen har importerats. Vi har ju knappast krig och sopstäder i Sverige? Jag vet inte vad det är för skador som du menar har orsakats, men jag tror inte det här är det viktiga att diskutera. Jag tror att det finns en gemensam grund att stå på och det är att alla vill att de människor som har flyttat till Sverige och fått uppehållstillstånd eller asyl här ska tas hand om på bästa möjliga sätt. Det gör att de blir människor som bidrar till samhället genom att arbeta och betala skatt, vilket innebär att alla tjänar på det.

oktober 1, 2010 | Registered CommenterDaniel Björk

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>