"Båda behandlar krönikör Björks egen svårhet [sic] att acceptera att bara för att man är kvinna så kan man välja att inte visa upp sin kropp…"
onsdag, 8 september, kl 15:08 
Citatet som utgör rubriken för det här inlägget är från en kommentar till en av mina krönikor på Rodeo. Jag tycker den är intressant för att den på ett tydligt sätt pekar på att ett hyllande av kroppen är "fel" enligt många tjejer. Jag kan förstå det. Kvinnor har varit objekt så länge att det så klart är det bästa som finns att få vara ett subjekt och jag har alltid tänkt själv att om jag vore kvinna, på riktigt kvinna, alltså inte i drag, så skulle jag klä mig i lågskor och maskulina kläder.
Men jag är inte så säker på det verkligen skulle bli så om jag nu hade varit en tjej. Då hade jag varit lika påverkad som alla andra av kraven och förväntningarna på att attrahera männens uppmärksamhet.
När jag ställde Prada mot Céline och nyminimalismen mot hemmafrulooken i våras i Svenska Dagbladet föll några meningar bort i slutändan. De handlade om njutningen över att få vara ett objekt.
Som bög är man en man som ständigt är medveten om och utsatt för objektifiering. Man utsätter också andra för objektifiering, vi är alla lika goda kålsupare, och mycket av bögkulturen handlar helt enkelt om att objektfiera sig själv och sitt ragg så att sex inträffar. Det är uppenbart att det finns en tomhet i det, men vad som inte är lika tydligt är att det också finns en njutning. Att vara åtrådd, betraktad, att bli behandlad som ett objekt, är inte bara en själsdödande upplevelse, det är också ofta något positivt. Min tanke i diskussionen kring Mad Men var att serien också handlar om att det finns en tilltalande enkelhet i att klä sig för att attrahera, snarare än att, säg, uttrycka sin personlighet.
Mode sägs ju vara en lek, men när det gäller just att vara sexig verkar det alltid bli blodigt allvar. Varenda gång hemmafrulooken eller något liknande bubblar upp kommer ramaskriet som ett brev på posten. Men ärligt, är att klä sig som på 50-talet verkligen ett hot mot kvinnor i dag? Är det verkligen ett tecken på konservativa värderingar? Sitter kvinnoförtrycket i sömmarna?
Just genom att ställa upp regler för vad som är rätt eller fel tvättar många bort just den känsla av lekfullhet som de vill ska karakterisera modet. Det känns som om idén att mode ska uttrycka ens personlighet har tagit över så till den milda grad att just modets styrka – att det kan förändra människors upplevelse av dig, att det är teater lika mycket som stil – har klippts av som vore tyckarna Delila.
Inte för att man måste byta stil varje dag, eller för den delen varje säsong, men jag tror verkligen inte att det finns något som är fel inom mode. Så nä, jag har inga problem att förstå om man inte vill visa upp sin kropp, särskilt om man är en smart tjej med mycket att säga, men det är inte en moraliskt överlägsen position bara för att man inte vill vara ett objekt, och genom sitt val har man inte bara begränsat sin vokabulär, man har också förlorat möjligheten till den enklaste av njutningar: glädjen i att få vara åtrådd för sin kropp. Och vice versa: att en person som bara klär sig i tutt-och-muff-klänningar lär snart inse att det visst är kul att alla kollar på ens bröst, men kanske mindre roligt när de inte bryr sig om vad man säger.
Kroppsideal, Mad Men, hemmafru in Mode 
Reader Comments (1)
Jag kan definitivt känna igen mig i att det finns en njutning i att få vara ett objekt, problemet är väl snarare att det som kvinna inte är valbart att vara ett objekt, i samma utsträckning som det är trots allt är valbart för (heterosexuella) män. Bara för att jag som kvinna klär mig i traditionellt "manliga" kläder blir jag inte ett subjekt. Så länge både män och kvinnor kan välja att iträda sig rollen som objekt/subjekt så finner jag absolut ingen problematik i det hela, men så är ju inte fallet idag.