« Silly Benjamin | Main | Stämningsbild, Milano 11:17 »
söndag
jan092011

"They seem to be inviting you in and say, 'Hey, look at me. Enjoy what you see and be proud of what you feel.'"

Från Vogue Paris februari 2005. Foto: Mikael Jansson

Emmanuelle Alt är ny chefredaktör för franska Vogue, som ni säkert redan vet. Hon efterträder Carine Roitfeld, som det nu tisslas och tasslas om – ryktena gör gällande att hon blev sparkad.

Kanske var det för att hon sägs ha lånat Balenciaga-kläder till Max Mara så att det italienska märket kunde kopiera dem. Detta skulle ha varit orsaken till att hon blev portad från Balenciaga och märket drog bort sina annonser.

En annan möjlighet är att folk var missnöjda för att hon jobbade för mycket med andra uppdrag, något som skulle kunna förklara varför Emmanuelle Alt nu sägs komma arbeta "enbart" med tidningen.

Men den troligaste orsaken till varför det skedde så här och så snabbt är väl ändå att ryktena om att LVMH hotade dra bort alla sina annonser (dvs Dior, Givenchy, Guerlain, Fendi, Louis Vuitton etc), för att Bernard Arnault sades vara upprörd över reportaget Cadeaux i decembernumret av tidningen.

Roitfeld har under hösten klagat på annonsörernas stingslighet kring kontroversiella ämnen och deklarerade i en intervju med New York Times att det är viktigt att kämpa för franska Vogues politiskt inkorrekta attityd. I dagens klimat är en cigarett skäl för att en annonsör ska börja klaga.

Under Roitfelds ledning har franska Vogue gått från att vara en borgerlig tråkmåns till att bli en sexig diskussionsstartare. Man kan ha invändningar mot alla tuttar och medvetet provokativa bilder, men om det är så att hon fallit på grund av att modevärldens mäktigaste män hade invändningar mot innehållet känns det ganska mycket som en principfråga, n'est-ce pas?

The Times påpekade i sin kommentar i gårdagens tidning att utnämnandet av Emmanuelle Alt tyder på att Condé Nast inte var särskilt lyckliga över att bli av med Roitfeld, eftersom Alt är Carines lärjunge. Xavier Romatet från Condé Nast sa att man inte skulle förvänta sig några radikala förändringar. Är det ett litet långfinger till LVMH jag ser?

Fabien Baron, som var creative director för Vogue Paris till för två år sedan tror däremot att tidningen kommer att bli mer kommersiell under Alt, enligt New York Times. Kanske är detta målet för Alt, att på riktigt ta upp kampen med franska Elle och bli den stora modetidningen i Frankrike?

Jag tänker ibland att människors uttråkade miner inför Purples, Terry Richardsons, franska Vogues alla tuttar och provokationer etc påminner om hur många himlade med ögonen när Madonna släppte boken Sex och skivan Erotica. Känslan i luften var att Madonnas provokationer kändes tomma, hon hade spelat på sex så länge att alla bara gäspade och sa "gör något annat". Men när man tittar tillbaka på den där perioden så var det väl sista gången Madonna kändes relevant och även då hon var som snyggast och roligast.

När jag ledde ett runda bords-samtal för tidningen SID berättade Salka Hallström Bornold om hur de, när hon jobbade för Bon, hade blivit trötta på allt naket och beslutat sig för att göra påklätt mode i stället. "Men det var ju skittråkigt. Det kändes helt omodernt." berättade hon.

Jag har alltid haft en viss skepsis mot alla argument som vill vända blicken bort från det sexiga och från kroppen. Kanske är det min uppväxt i en kristen miljö som gör mig misstänksam mot puritanism, kanske är det bara det faktum att en viktig del av gayrörelsen alltid har varit att hylla det hedonistiska, det kroppsliga och sexet. Jag älskade Bruce Webers film för Yves Saint Laurents herrkollektion AW 2010/2011 för att den handlade om just detta, om ett slags njutning i att få visa upp sig och bli betraktad, eller för den delen den enkla njutningen i att titta på en vacker kropp och inte skämmas för att man gillar det. Liksom vad är problemet?

Mode kommer mot oss i så hög hastighet och från så många håll att många av oss känner ett behov av att sticka hål på bubblan för att behålla någon sans. Dessutom är det svårt att skilja mode från all annan skönhetshets som följer i dess kölvatten med dietråd och träningstips. Jag förstår till fullo att många, särskilt tjejer, eftersom de är mer utsatta, känner sig nödgade att dra i handbromsen.

Men samtidigt får jag alltid en känsla av att man vill kasta ut barnet med barnvattnet och jag vet inte vad som skulle återstå om allt mode vore intellektuellt och seriöst, alternativt påklätt och vuxet, aldrig löjligt, aldrig kroppsfixerat eller sexigt.

Nu är det väl ingen risk att just franska Vogue ska bli sådan. Eller det är ju precis det det är, eftersom det var typ så den var innan Roitfeld tog över. Och är det inte bättre att vi har en rolig Vogue som vi ibland himlar med ögonen åt än att vi har en sober och sansad Vogue som aldrig får oss att le?

Reader Comments (1)

väl sagt!

januari 9, 2011 | Unregistered CommenterTK

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>