« En dag började jag helt enkelt läsa novellsamlingar | Main | Visst, vi borde vara goda, men ibland är det okej att inte vara det »
måndag
jun202011

Blown out of proportion

70-talet var uppenbarligen ett oerhört proggigt årtionde.

Sent omsider känner jag att jag återigen måste kommentera debatten om den blåsta generationen. Jag har bara gjort det i förbigående på Rodeo.

Det har varit många bra inlägg, både där på Rodeo och på andra ställen, men ändå har jag en gnagande känsla av att något fattas i diskussionen. Det pekas hela tiden på nyliberalismen, både i ursprungsinlägget och i Consts "rant", det pratas om arbetslösheten som är stor hos de unga, både hos Lisa Ehlin och Const. Jag köper allt det som delförklaringar, men ändå har jag en fråga i huvudet: varför pratar vi bara om kvinnor? Nyliberalismen och ungdomsarbetslösheten handlar inte om tjejer utan om båda könen. Ändå är det kvinnor som är "blåsta". Ingen undersöker om män har blivit allt mer fotbollsintresserade under de här åren. Ingen skriver upprört om att unga män bara intresserar sig för fotbollsstjärnor – för vi lever i en kultur där det inte anses det minsta blåst att köpa säsongsbiljetter eller lusläsa tabloidernas sportbilagor.

Nu har jag ingen aning om huruvida sportintresset har ökat, men det känns så – från att ha varit helt marginaliserat i min bekantskapskrets började helt plötsligt en stor grupp av dem slaviskt följa allt från fotboll till Tour de France. Det kanske också beror på ungdomsarbetslösheten, vad vet jag?

Men det som allra mest gnager är att alla verkar så överens om hur vi ska värdera dessa saker. Ann Charlott Altstadt vill att de unga ska vara mer politiska (men analyserar bara unga modebloggande tjejers apolitiska sida), Const håller med om detta, Lisa Ehlin hävdar att de unga redan är politiska. Jag har i grunden inget att invända mot detta, och som Johan Wirfält påpekar så är de nätverk som de modebloggande tjejerna bygger i sig politiska.

Och ändå, vad är det som är så fel med modebloggande? Jag kan ha invändningar mot kvaliteten hos många modebloggar, men jag undrar ändå varför modeintresse ses som höjden av dekadens när folk kommer undan med att vara sportfånar utan att någon ens höjer ett ögonbryn. Samtidigt vänder jag mig mot en generell känsla som finns om att det rena modeintresset i sig är dåligt. Det finns ett ”fint” modeintresse som är teoretiskt, analytiskt, feministiskt, hbt-medvetet, politiskt. Det finns även ett ”fult” modeintresse som handlar om glädje. Linna Johansson snuddar vid dessa frågor i en text där hon åtminstone pekar på elefanten i rummet och försöker analysera varför det just är kvinnor som modebloggar och inte män (eller kanske snarare varför kvinnor modebloggar, snarare än något annat). Linna må vara en av de mest profilerade feministiska pennorna i landet, men hon förstår varför just det ytliga i modet kan vara det som lockar – och hon verkar inte se något fel med det.

Mode är en plats med oändligt många problem och dåliga sidor och jag säger inte att man inte ska analysera dem – men, jag är tveksam till att man säger saker som kan översättas med att mode är något slags sjukdomssymptom i en nyliberal värld. Mode är kanske ett friskhetstecken. Ja, varför inte? Tänk om mode är en nödvändig verklighetsflykt för att man ska behålla sansen i en allt mer komplex värld. Tänk om mode skänker mer glädje än det skapar misär. Tänk om vi faktiskt behöver mode för att ens orka vara politiska.

Kläder och mode är aldrig någon lösning på världens problem, men det är å andra sidan inte konst, film eller litteratur heller (några andra områden som alltid undslipper kritik). Men nu är det inte någon antingen/eller värld vi lever i, som Hanna Yoicks Johansson påpekat. India Knight skrev häromdagen i Sunday Times [betalsajt] om kändistidningar och att det ses som korkat att följa Cheryl Coles förehavanden, medan inget sådant stigma föreligger dem som kan allt om Zlatan Ibrahimovic. Ändå är det i det ena fallet oförenligt med politik, medan det inte är det i det andra. Att det skulle bero på att fotboll är en arbetarklassport missar målet. Det finns en hel del mode som har arbetarklassrötter – för att inte tala om Cheryl Cole. Samtidigt älskar alla tennis och golf trots deras mer posha bakgrund.

Det grundläggande argumentet i hela den här diskussionen verkar som jag ser det vara att mode är ett ovärdigt intresse i ett samhälle där klyftorna ökar. Jag anser att det är ett tankefel. Det är bara ett ovärdigt intresse om det används för att slippa tänka på mänsklighetens umbäranden. Och för att komma till slutsatsen att det är så måste man anta att alla som läser Elin Kling och Blondinbella bara har detta som enda intresse.

På 1970-talet, när en mer politisk generation tydligen var fylld av progg och punkvärderingar enligt dem som var unga då var den singel som låg längst på Topplistans förstaplats Yes Sir, I Can Boogie med Baccara (för övrigt den singel som innehavt förstaplatsen längst någonsin, 20 veckor). Inte direkt ett tecken på ett samhälle dikterat av en samhällskritisk generation om ni frågar mig, men vad vet jag? Hur som helst kan jag nog koka ihop en historia om att 70-talet inte var det minsta samhällskritiskt utifrån detta faktum.

References (20)

References allow you to track sources for this article, as well as articles that were written in response to this article.
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Response: view website
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Response: ohio
    I'm looking for clothing and style ideas at a reasonable prices for a woman over 25.. . Anyone know any good sites or blogs?. . Seems like everything I find is either geared toward teens or is insanely expensive couture.. . Thanks!.
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Förändringen från anti-mode till mode på grund av påverkan av västerländska kapitalistiska civilisationen kan ses i östra Indonesien. De Ikat textilier i Ngada området i östra Indonesien förändras på grund av modernisering och utveckling.
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    [...]Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion[...]
  • Response
    Response: new movie
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Response: mashable.com
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Response: nibbledish.com
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Response: best solar panels
    Proportionality is a general principle in law which covers several special (although related) concepts. The concept of proportionality is used as a criterion of fairness and justice in statutory interpretation processes.
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion
  • Response
    Daniel Björk - Blogg - Blown out of proportion

Reader Comments (2)

Du är allt vettig du.

juni 29, 2011 | Unregistered CommenterMilks

Jag har skrivit en text om modebloggare som rörliga reklampelare. Skulle vara väldigt intressant att höra dina åsikter om detta.
http://emmismode.blogg.se/2011/july/modebloggare-ar-rorlig-reklam.html

juli 11, 2011 | Unregistered CommenterEmmi

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>