torsdag
mar042010

Ikväll, adjektiv

Ikväll ska jag se Polis, adjektiv på galapremiär. Bästa Roger leder frågestund med regissören efteråt. Fin affisch.

torsdag
mar042010

Dries

Det här är faktiskt sjukt bra. Inte så spännande kanske, men rätt och slätt en kollektion som det inte går att argumentera med. Den kommer sälja som smör och om jag vore inköpare skulle jag öka min Dries-budget med 500%.

Foto: Catwalking

torsdag
mar042010

Istället för ruter

Igår på middag diskuterades RUT-avdraget. Efter att ha bott i England känns det inte det minsta moraliskt tveksamt att ha städhjälp eftersom alla sorters människor har det där. Till viss del beror det på att folk bor mer i kollektivlösningar och det blir ett enkelt sätt att slippa konflikter. Det är samtidigt billigare om tre pers delar på kostnaden (vi är ju så ofta ensamhushåll i det här landet).

Däremot är jag emot att staten ska subventionera något sådant. Jag skulle hellre se att man gjorde om reglerna för egenföretagare som inte har några anställda. I Storbritannien betalar man inte moms, utan bara strax under 30% i inkomstskatt och sociala avgifter. Det skulle göra det mycket enklare att frilansa inom kreativa yrken till exempel, men också att en städare skulle kunna få en helt okej lön utan några subventioner. Det är väl ändå bättre att människor kan hålla sig flytande själva än att de går på bidrag? Och så försöker man inte skapa efterfrågan på "service" om den inte finns där.

En förenkling av det som kallas "self employed" gör det möjligt för människor att själva hitta och skapa sina arbetstillfällen. Det blir så tveksamt när en regering bestämmer var framtidsarbetena finns. Tänk om det är att gå en drejkurs och sälja handgjorda tekoppar och ha en okej inkomst på det? Eller gå ut med människors hundar? Eller städa? I slutändan är det inte arbetet i sig som spelar roll utan om man kan leva på det eller inte. Och leva med det.

 

onsdag
mar032010

Public service-logik

Sibel i Lars Wallin från förra året.

Jag förstår inte riktig logiken bakom detta.

Anna Bergendahl tog en skrällseger i ett par sponsrade Converseskor.
Produktplacering menar SVT och hotar med diskning.
- Kommer artisten att medvetet göra reklam och ta på sig produkter som SVT motsäger sig så kommer artisten att diskas från Melodifestivalen, säger projektledaren Thomas Hall till Resume.

Men att ha en klänning från Lars Wallin som alla pratar om är inte produktplacering?

Resume skriver att mediebyrån Carat beräknar att värdet för produktplaceringen är mellan 3,5 till 4,5 miljoner kronor brutto om reklamen hade köpts in i ett liknande program.
Thomas Hall säger att han ska se till att Anna Bergendahls reklamkupp inte upprepas:
- Kan glömma att det blir en Conversefestival i Globen . Vi stryker alla gymnastikskor med Converse för alla artister.

Det är väl ändå just på grund av att Lars Wallins varumärke blivit så känt genom Melodifestivalen som han har kunnat göra både smink och skor de senaste åren?

onsdag
mar032010

Ruppanpsykos


Jag som tänkte att den här bloggen skulle reflektera mig. Hela mig. Och så skriver jag bara om mode och shopping!? Nåväl. Håller på att planera screening av Rupaul's Drag Race, andra säsongen för mig, minst fem bögar och kanske en hedersbög, aka fag hag.

Förra säsongen var något av en uppenbarelse eftersom varken jag eller mina kompisar varit så engagerade i en dokusåpa, någonsin. När Ongina kom ut som hivpositiv var det en chock. När en annan av tjejerna tappade peruken var det kalabalik.

Rupaul's Drag Race är America's Next Top Model fast med Rupaul som Tyra och drugor i stället för modeller och utan resor till flashiga ställen och med sämre priser. En lite mindre lyxig version. Och det är väl det amatörmässiga som gör det så bra. Men jag rekommenderar det enbart för bögar och kvinnor som förstår.

tisdag
mar022010

Världen är full av bra omslag

Foto: The Selby

tisdag
mar022010

Min vår, stylewise

Min vår och sommar vill jag ska kännas avslappnad och hopsjunken. Jag var nära att köpa ett par långkalsonger/leggings från J.W. Anderson men kände att även om det är exklusiv preview av höstkollektionen så är 190 pund lite mastigt för ett par sweatpants. Långkalsonger är definitivt grejen just nu, öppnade senaste i-D och:

Foto: Emma Summerton

Det känns som om man kan fixa det för mindre än 190 pund. I stället följde jag mina riktlinjer för den här våren. Missoni:

Foto: Catwalking

Men eftersom Missoni varken fanns tillgängligt eller var överkomligt gick jag till Acne, köpte ett par Goa Denim och Seersucker samt en Saint Martin:

(Jag kan inte riktigt tro det, men jag har skrivit ett inlägg om shopping. Vart är den här bloggen på väg egentligen?)

 

tisdag
mar022010

Ärlighet

Jag har en känsla av att bloggvärlden kommer driva fram mer ärlighet i modevärlden, tro det eller ej. Tycker redan att Style.coms recensioner verkar hårdare, mer som de faktiskt tycker. Kanske är det helt enkelt en omöjlighet att vara relevant i dagens internetvärld när ens omdöme håller sig mellan det sockriga och det rövslickande. Jag hoppas sannerligen så.

tisdag
mar022010

Du sköna nya blogg


Jag har länge känt att jag ville ha ett nytt forum för mig själv. En blogg där jag inte behövde ta hänsyn till någon eller något och där jag kunde skriva om både mode och politik, om bögerier och filosofi. Jag kände personligen att det inte riktigt gick på Rodeo. Inte för för att det inte skulle varit välkommet, jag tyckte bara det kändes konstigt, att det inte passade in. Så jag försökte hålla bloggen till enbart mode.

När man börjar censurera sig själv på det sättet blir man ibland ointressant. Eller åtminstone mindre spontan. Jag vill inte ägna hela min vakna tid åt att leta moderelaterade saker att blogga om, i stället vill jag bara skapa min egen värld, en värld som kopplar ihop mode med ekonomi, homosexualitet med islam, ett program om Quentin Crisp med Sarah Palin.

Jag drivs till stor del av önskan att överraska mig själv, att hålla mitt eget intresse uppe. Så jag kan aldrig vara en skribent som lever på igenkänningsfaktorn. Eller någon som håller fast vid sin åsikt i ur och skur. Jag omprövar ständigt mig själv, influeras av det andra tycker och tänker, syntetiserar och amalgamerar. Min pojkvän tycker jag är "flaky".

Ibland känner jag att det i denna megafonernas tid finns lite intresse för det nyanserade eller prövande, vi vill ha starka och tydliga åsikter, helst sådana som stärker det vi redan tycker. Är det för att världen är så flytande och rörig som vi söker stabilitet där vi kan få den?

Det är så klart korkat att inte ha en tydlig idé med vad den här bloggen ska handla om. Kanske är det för att jag inte har en tydlig idé om vad Daniel Björk handlar om. Kanske vill jag inte växa upp. Kanske kan jag inte acceptera att en bild av mig är den rätta. Kanske vill jag vara allt i en värld där man måste välja något.  Kanske är jag en anakronism och en utdöende livsform.

Kanske är det just detta den här bloggen handlar om: Ett fortsatt sökande efter svar för en 36 år gammal bög som utbildade sig inom filosofi men beslutade sig för att börja skriva om mode. Och kanske är det just därför som jag har dragits till den ständigt muterande värld som mode är. Jag tror det blir en hel del fashion i den här bloggen när allt kommer omkring.

Page 1 ... 16 17 18 19 20