onsdag
jun232010

Världen är full av bra omslag!

Och den här tidningen vill man ju läsa! Någon som har gjort det? Jag har tyvärr missat den helt.

[Pop Africana]

[Intervju med Oroma Elewa, grundaren, på Dazed]

måndag
jun212010

Årets handduk är här!

måndag
jun212010

The Black Issue

Fick precis ett mail från Liselotte:

"Och så fortsätter vi glatt i ämnet...

... använda svarta modeller som rekvisita! Varför har den svarta tjejen bak ingen kille???? Är hon verklig? Vad är det här???"

När det gäller italienska märken är jag inte det minsta förvånad. Vi pratar om landet där Rafaella Carrà uppträdde svartsminkad och med afro tillsammans med Boney M på 70-talet.

För de kan väl knappast komma undan med att det skulle vara en kommentar till hur det ser ut i modevärlden?

UPDATE: Dels bygger kampanjen uppenbarligen på en scen ur Antonionis La Notte. Dels tror många på The Fashion Spot att den svarta modellen kommer vara den stora stjärnan i kampanjen. Det skulle vara lite som Peter Lindbergh-storyn här nedanför helt enkelt där öppningen reflekterar dåtidens rasism eller sexism men där fortsättningen tar oss i en annan riktning. Vi får se helt enkelt, men Prada är trots allt kanske det vitaste av alla märken.

UPDATE 2: Kampanjen har släppts. Den svarta tjejen verkar inte vara med över huvud taget på de andra bilderna.

måndag
jun212010

Variation på ett Dolce & Gabbana-tema

Franca Sozzani twittrar att "After having seen most of the men's shows I can tell you guys: you have to be very slim, muscles are not fashionable any longer" samtidigt som jag chockeras över hur biffiga en del av killarna är på Dolce & Gabbanas herrmodevisning. Det har snackats mycket om att muskler varit inne, men jag tycker nog ändå att de har varit ganska frånvarande på de flesta av de tongivande visningarna, liksom närvarande just hos designer som Dolce & Gabbana som ju gör kläder för den sortens killar.

Å andra sidan kändes Versace smalare än någonsin så det kanske ligger något i Francas tweet.

Men åter till Dolce & Gabbana. Den första officiella kampanjbilden från Madonna möter D&G har släppts och den ser ut så här:

Naturligtvis tycker alla att det ser helt barnarov ut, men jag associerar först och främst till Pasolinis film Mamma Roma:

Främst egentligen för att modellen verkar vald för att han påminner om Ettore Garofalo, mannen med världens mest fantastiska leende (se filmen så förstår ni).

Det är egentligen passande att referera till Mamma Roma eftersom Pasolini själv refererade Mantegnas Den döde Kristus i filmen (alltså inte för att han refererade till Kristus utan för att Pasolini själv gärna snodde ur konsthistorien):

Okej, det här inlägget handlade inte om så mycket, men fina bilder, no?

UPDATE: Dolce & Gabbana har meddelat att det är Mamma Roma som är inspiration till bilderna. Ibland är man bara alltför träffsäker va?

torsdag
jun172010

Hemmafruns dilemma

Så här börjar Peter Lindberghs comebackstory i Amerikanska Vogue. Den understryker att det är inte hemmafruidealet som fascinerar oss idag, utan just uppbrottet, brytpunkten mellan den gamla objektskvinnan och den moderna subjektskvinnan. För fortsättningen är inte riktigt lika mycket familjelycka.

[Fashionologie]

onsdag
jun162010

Marc Jacobs 1984

WWD har idag en tillbakablick på Marc Jacobs examenskollektion från Parsons. Man känner ändå igen sig, n'est-ce pas?

Från originalartikeln:

“Parsons students seem to have greater polish and refinement” was, as the article noted, evidenced by “the assured demeanor of Marc Jacobs,” who won a trifecta of honors that night for his “vibrantly colored sweaters and innovative sportswear”

För övrigt väldigt mycket Robbie Nevil-frilla på Marc.

söndag
jun132010

Boktipset

Jag beställde precis två böcker. Den första är Gary Younges Who Are We – And Why Should It Matter in the 21st Century? som rör en fråga som intresserar mig väldigt mycket: nämligen hur viktig är min identitet. Det liberala idealet är ju att man ska vara färgblind och könsblind och sexualitetsblind, medan vänstern påpekar att det uppenbarligen betyder något för individen om hon eller han är kvinna eller man, vit eller svart, gay eller straight eller var man är född. Jag skulle aldrig få för mig att säga att det inte finns strukturer eller mönster, tvärtom är de väldigt tydliga för mig, men samtidigt vill jag inte – som jag känner att många gör – fastna i dem, utan hitta strategier för att manövrera i strukturerna eller helst runt dem.

Den andra boken anknyter lite till detta. Eva Illouz Cold Intimacies – The Making of Emotional Capitalism verkar delvis reflektera över hur liberlismens individualism rymmer en viss sanning (att det är enklare att förändra sig själv än att förändra världen) medan den samtidigt lägger ansvaret för folks situation på dem själva. Vänstern har det motsatta problemet naturligtvis.

Men Eva Illouz  intresserar mig också för att hon säger saker som:

Think also of the word “cool” today. To be cool is at one and the same time to have a certain emotional attitude, to be cool, but it’s also how you dress, the kind of music you listen to or how you manipulate and at the same time are created by your clothing and your haircut and whatnot. Cool is the same thing because you can’t separate the emotional attitude from the object. There are a lot of emotional atmospheres that go along with commodities.

Skulle man kunna säga något liknande om "stil" eller "elegans"? Jag tror det. Det där som Lisa Milberg i ett modesamtal för Rodeo kallade "hela paketet" – hon höll på att döma ut Victoria Beckham – var en intuitiv definition av elegans och stil som ligger nära Illouz idé. Illouz poäng verkar dessutom vara (nu har jag bara en extremt ytlig insikt eftersom jag bara läst den här intervjun och lite om innehållet i boken jag köpt) att medan varor har blivit känsloladdade och ett sätt för oss att skapa känslor och atmosfärer, har vi gjort vårt intima liv, vårt själsliv, allt mer rationellt och kyligt. Hon studerar detta genom datingsajter där vi matchar ihop oss med andra människor enligt "vetenskapliga" metoder.

Jag tror och hoppas mycket på båda böckerna.

fredag
jun112010

Edith Sitwell

Tänkte att ni kanske ville veta hur jag såg ut i onsdags när jag spelade skivor?

fredag
jun112010

Lady Madonna

Det har snackats mycket om att Lady Gagas Alejandro-video är en Madonna-ripoff. Det är den också, men på ett så uppenbart sätt att man måste se det som att den säger "Ni tycker att jag är en Madonna-kopia? Okej, då ska jag kopiera så mycket Madonna det bara går." Ta en titt här till exempel:

Hela inledningen känns väldigt Express Yourself i ljus och känsla.

Till och med den bisarra kikarhatten verkar vara en nickning till Madonnas monokel:

Sedan har vi så klart Like a prayer:

Vogue:

Human Nature:

The cone bra:

Omslaget till True Blue:

Erotica:

Eller varför inte Girlie show?

Det är så medvetet gjort, både ett fuck you och en hyllning. Jag har en känsla av att det här kommer kallas Lady Gagas Madonna-period, precis som Madonna hade sin Marilyn Monroe-period. Och varför skulle hon inte ta sig an den stora ikonen om hon nu oavsett hon vill det eller inte kommer jämföras med henne?

Jag tänkte först att Madonna aldrig har gjort något så här mörkt, men det är verkligen inte sant. Erotica, Justify my love, Bad girl och hela den perioden handlade om en depraverad, mörk sexualitet. Istället är det intressanta Lady Gagas blandning av Madonnas sexfantastier och Britneys celibat. Alejandro-videon handlar ju bara om fantasier eftersom hon (som hon själv förklarat) inte kan få de bögar som hon trånar efter. Hon har också pratat om att hon inte har tid för förhållanden eller sex ("I remember the cool girls when I was growing up. Everyone started to have sex. But it's not really cool any more to have sex all the time. It's cooler to be strong and independent.")

Så medan Madonna byggde upp sin karriär på att visa att det var okej att som tjej gilla sex, oavsett om vi pratar så kallad fin sex eller bondage, och Britney skapade en sexig helylleimage där hon både var porrig och moralisk, har Lady Gaga blandat ihop de båda till något som både är Madonnas mörka sexualitet, Britneys celibat och Madonnas independent woman-attityd.

Trots Lady Gagas alla sexanspelningar finns det också mycket i texterna och videorna som tyder på en komplicerad relation till just sex – i alla fall med män. I Paparazzi bedras hon av sin älskare och blir crippled. Hon har ett poker face när hon ligger med en man i Poker Face – för att dölja att hon tänker på en tjej. I Telephone sjunger hon om att hon hellre dansar än hänger med killen, medan hon i videon dödar onda män tillsammans med sin flickvän Beyoncé. Love Games verkar handla om att man måste välja mellan kärlek och framgång. I Alejandro, alltså själva låten, tar hon avstånd från alla smöriga män och säger att hon inte vill ha några kyssar.

Jag tror många bögar vet mycket om att vara väldigt sexuell och anspela mycket på sex, men sen inte ha så mycket sex själv. Eller varför inte många tjejer? Hela madonna-hora-komplexet uppmuntrar ju till en helt absurd uppdelning i vad man utstrålar och vad man faktiskt gör. Lady Gagas lösning är väl egentligen motsatsen till Britneys – Britney utstrålade att hon var en fin flicka, men antydde att hon skulle vara en porrdrottning för den lycklige som fick gifta sig med henne. Gaga utstrålar i stället att hon är en dålig flicka men antyder att hon egentligen håller på sig. I valet mellan dem väljer jag alltid Madonna. När hon var som störst var hon trots allt en stjärna där sex inte var ett problem utan något som skulle bejakas, något som var en del av att vara en hel människa, även för tjejer. Ingen skulle behöva hålla på sig om de inte ville, och att ha sex med många män betydde inte att man var en hora, utan att man (förhoppningsvis) gillade sex.

torsdag
jun102010

Apropå barn som klär sig som vuxna

Willow Smith, dotter till Will Smith och Jada Pinkett-Smith. Hon är 9.

Page 1 ... 3 4 5 6 7 ... 20 Next 10 Entries »