Entries in androgynitet (3)

lördag
maj212011

En pendang till objektifieringen av män

I dag skriver jag i Svenska Dagbladet om den accelererande objektifieringen av män. Artikeln går att läsa här. Ett kort utdrag:

Av tradition kan män arbeta i offentligheten med bar överkropp eller spela basket i kvarteret enbart klädda i shorts utan att någon höjer på ögonbrynet. Den exponerade bringan är av tradition inte oanständig. Men under det senaste decenniet har paparazzikulturen, den ökade tillgången på digitalkameror och bildbloggar, samt behovet av profilbilder på sajter som Facebook och MySpace samverkat för att förvandla den manliga överkroppen till det sexobjekt den alltid varit i gayvärlden. Man kanske kan säga att män har förlorat rätten till omedvetenhet.

Jag tänker på detta när jag ser rapporter om att tidskriften Dossier har censurerats i USA. Omslaget (se ovan) företställer den androgyna killmodellen Andrej Pejic, som blev vald till en av världens sexigaste kvinnor av herrtidningen FHM i år och som gått både herr- och damvisningar.

Even though the bookstores have been informed of Andrej Pejic’s gender, they are still insisting on having the image censored - pointing out that he looks more of a naked woman than a man.

Skye Parrot explained how it is only the American stores which have asked Dossier for the cover-ups. She added that there are naked men featured on the covers of magazine all the time, so why should Dossier have to face the brunt alone? But she later said that she understood why this has happened and the only reason was that it made people uncomfortable. The cover featuring Andrej Pejic plays with the idea of gender roles and that is what makes some people uncomfortable. If you look at the body of Andrej Pejic, then you know that it is a man, but when you look at the face, it seems like that of a woman and one can easily get confused.

Skye Parrot, som är grundare och creative director på Dossier, tror alltså att det är ett obehag inför könsambivalensen i bilden som är orsaken till att Barnes & Noble och Borders vill att Dossier ska komma inklädd i plast.

Agnes skriver på Rodeo:

Omslaget och reaktionerna säger mycket om kön och könsroller – hur kropp förväntas, uppfattas och framställs i både modevärlden och annan media? Om det här är en man, då borde det inte vara stötande? Om det var en kvinna, utan låt säga Freja Beha, skulle vi känna annorlunda då? För man vill ju faktiskt knappt sätta kvinnor topless på omslag, eller i modebilder över huvud taget. Eftersom det känns så utspelat, överstökat. Men här är dock något annat. Det är långt från en vanlig topless modebild.

Frågan är om det är en sorts transfobi som är problemet? Men vi hörde inget om att Candy Magazine skulle vara censurerad när den visade män i drag på omslaget, så det är i alla fall ingen enkel eller direkt sådan.

Om man tittar på vad Borders och Barnes and Noble säger så hävdar de att problemet är att man upplever Pejic som en kvinna (något som trots allt är en relevant poäng. Ta bara denna bild på Freja Beha – en modell som Agnes också nämner – i en bild från en reklamkampanj för Georg Jensen).

Sanningen är att väldigt många tjejmodeller i dag har en kropp som ligger närmare Andrej Pejics än Lara Stones. Att Pejic inte har några bröst hindrar inte att man inte ser honom som en kvinna. Och är verkligen det här omslaget så annorlunda från det omslag med Kate Moss som vi hade på Rodeo 2008?

Även om det kan hända att omslaget med Pejic väcker obehag hos människor för att det föreställer en man som också är en sexig tjej, så undrar jag om det inte också är ett utslag för det faktum att objektifieringen av den manliga kroppen är oreflekterad i dagens samhälle. Hade Pejic sett ut som en kille hade toplessbilden inte varit något problem. Hade det däremot varit Freja Beha eller Kate Moss på omslaget hade samma bild blivit censurerad.

Detta är dock inte ett tecken på något slags Pär Ström-problem för män. Det handlar inte om att det är synd om män för att de sexualiseras medan kvinnors bröst leder till debatter om objektifiering. Vad det pekar på är att den manliga bringan fortfarande befinner sig i ett gränsland. En bild på en kvinnas kropp är en sexuell bild, medan en bild på en mans kropp både är det och inte är det. Det är uppenbart att ett omslag som Details Matthew Morrison-cover (se nedan) är tänkt att vara sexigt. Det är också ett bra exempel på hur objektifieringen döljs bakom en idé om fitness (något som jag pekar på i min Svenskan-artikel).

Men att ett sådant omslag inte leder till censur pekar också att det nakna mansbröstet inte är sexualiserat. Vi lever i en kultur som fortfarande låtsas som om kvinnor inte har en visuell sexualitet alls och där straighta män förväntas vara omedvetna om andra mäns kroppar. Jag är ganska övertygad om att den illusionen håller på att raseras och det är i det gränslandet som Andrej Pejics nakna bringa rör sig.

tisdag
mar292011

Silly Benjamin

Var hemma hos mina föräldrar i Borås i helgen och hittade en gammal The Face med ett reportage av Carine Roitfeld. Jag glömde ta med mig infon om vilket nummer det är, men jag tror att det är från februari 1996. Fotona är tagna av Mario Testino.

Tyckte att det, i dessa Andrej Pejic-tider, kändes spännande att se att för 15 år sedan gjordes nästan exakt samma sak.

Det var över huvud taget spännande att titta igenom The Face från den här tiden. Oftast var det bara ett eller högst två modereportage (och då för det mesta sex sidor långt). Hittade även ett reportage som gjorde stort intryck på mig då, en blandning av våld, blod, vapen och mode. Men det lägger jag upp någon annan gång.

Jag vet att jag inte bloggat här på länge, men jag har inte haft tid eller ork. Jag syns ju på så många andra ställen just nu och ofta går mina idéer till krönikor eller artiklar, snarare än blogginlägg. Kanske kan jag ändra på detta framöver. Jag hoppas det.

lördag
aug282010

Unisex och androgyna kroppar

Gårdagens krönika om unisex på Rodeo föddes egentligen som ett skämt. Typ "Unisex är bara ett annat sätt att säga att man ska vara smal." [Lägg på skratt här]

Men den blev lite allvarligare när jag satt och skrev den. Lisa, Agnes och Benjamin kommenterar, vilket så klart är väldigt uppskattat av mig.

Jag är inte emot unisex. Jag anser också, precis som Agnes och Benjamin är inne på, att styrkan i mode är att det är ett medel för människor att bryta sig loss ur sina naturgivna roller.

Däremot måste jag invända mot att hemmafrulooken är naturlig. Eller så här: den kvinnliga 50-talsfiguren för självklart tankarna till urkvinnor och moderlighet. På det sättet är den "naturlig" i meningen konservativ, att den inte utmanar könsrollera utan tycks förstärka dem.

Men samtidigt är New Look, i all sin kvinnlighet, också ett bra exempel på hur konstruerad feminitet är. Det är en extrem look, en överdriven kvinnlighet, en förstärkt sådan, med getingmidja och fyllig byst. Det finns inget naturligt över det hela. New Look var ett sätt för kvinnor att skapa kurvor, oavsett om de hade dem eller inte. Det är ju också ett sätt att lura naturen.

För massa år sedan skrev jag en artikel om badmode i Sverige (eller avsaknaden av det) för DN På stan. Min tes var att genom att undvika mode förflyttas fokus till kroppen och därför blir det dem med snyggast kropp som "vinner". Utan mode, mer förtryck, inte mindre.

När det gäller unisex kan jag därför ibland känna att det man vinner i frihet när det gäller könsroller, förlorar man i möjlighet att lura blicken med klassiska modetrick. Jag är inte säker på att unisexmodet döljer kroppen, det är fullt möjligt att det är precis tvärtom.

För faktum kvarstår: alltid när androgynt mode ska presenteras så visas det på smala och finlemmade kroppar, oavsett om vi pratar kvinnliga eller manliga modeller. Jag tror att detta har att göra med att det är den vackra pojken som är den ultimata androgynen, en varelse som med Camille Paglias ord är "luminously masculine and feminine. He has male muscle structure but a dewy girlishness."

Jag misstänker att det är otänkbart att visa unisexmode på alltför kurviga (eller muskulösa) kroppar. Det får kläderna att bli något annat. Plaggens estetik och kroppens ideal hänger ihop och unisex signalerar upplösning av könsrollerna någonstans i mitten, hos den vackra unga pojken. Och han är smal och utan kurvor.