Entries in Jennifer Egan (1)

fredag
apr202012

En dag började jag helt enkelt läsa novellsamlingar

Jag har alltid haft svårt för novellsamlingar, även när jag tyckt de varit bra. Men så läste jag en recension av tre splittans nya i Independent när jag satt på ett flyg, rev ur recensionen och köpte alla tre när jag kom hem till Storbritannien igen.

Kanske var det för att där stod att Jennifer Egans Emerald City handlade om stylister och modeller. Inte var dag man hör talas om noveller som utspelar sig i modevärlden.

Nu var just novellen om stylisten kanske inte den bästa i boken, men herregud vad mycket bra det fanns där. Ändå var jag inte beredd på hur bra Alexander McLeods Light Lifting skulle vara. Sitter på tunnelbanan genom London och ryser, får tårar i ögonen för att det är så vackert skrivet.

Ibland tänker jag att jag går bakåt i utvecklingen. Jag rör mig vänsterut i mina tankebanor och jag drabbas av konsten och kulturen på ett sätt som jag inte trodde var möjligt för bara några år sedan. I stället för att bli kall och cynisk och rationell känner jag mig idealistisk och romantisk. Är det så här det är att nå medelåldern?

Jag drabbas. Så skulle jag sammanfatta mitt liv nu. Jag drabbas av det jag läser. Jag drabbas av känslan av att solen blickar fram. Jag drabbas av löven och blommorna. Jag drabbas av hur bra konst kan vara. Jag drabbas och jag ryser, av välbehag och av en känsla av overklighet.

Men jag känner mig inte som en tonåring. Kanske är detta medelåldern som kommer emot mig med stormsteg. Kanske är det känslan av att livet faktiskt kommer ta slut, att man ser backkrönet och att det efter det är nedförsbacke.

Jag vet inte om detta är att börja blogga igen. Jag har inte tid. Men jag tittade i min blogg och saknade den. Kanske kan man ta sig tid.