Entries in Konfucius (1)

tisdag
mar282017

Sluta vara er själva – återkomsten

Zhang Huang's Q Confucius. 

Ibland får man en underbar känsla av vad var det jag sa. För snart ett år sedan skrev jag om samtidens psykotiska tro på att man ska vara sig själv när allt pekar på att man istället ska vara missnöjd med den man är.

I en intervju i The Guardian berättar Michael Puett nu om sin kurs på Harvard och boken som sammanfattar den: The Path. Det är en uppdatering av kinesisk antik filosofi för dagens selfiegeneration och de är minst sagt chockade.

För Konfucius är nämligen idén att vi ska blicka inåt, hitta oss själva och sedan vara sanna mot det vi hittat enklast att beskriva som nonsens. Det finns inget jag, bara mönster och vanor och som Guardian-artikeln påpekar är det så uppenbart fallet att ”Google utnyttjar vår förutsägbarhet till att sälja saker till oss utan att vi märker det.”

Målet är i stället att ständigt bryta sina mönster. Puett säger: ”Självhjälp brukar handla om att lära dig att älska dig själv och acceptera att du är den du är. Många av de här idéerna säger motsatsen – nej, du besegrar jaget, du bryter ner det. Du ska inte vara lycklig med att vara den du är.”

Inte visste jag att jag hade tagit på mig Konfucius-hatten, men jag skriver under på detta hundraprocentigt. Varför denna fixering vid att vi har något slags kärna? Det ställer så många frågor: Föddes vi med den? Skapades den av våra föräldrar? Är kärnan generna? Om det finns ett äkta jag som vi ska hitta fram till, hur utvecklas vi när vi väl hittat det?

Jag misstänker att vi förvirrar oss själva när vi tycker att vi accepterar oss själva. Många gånger är accepterandet just ett brott med vanor och tankar som har varit negativa. Vi tror vi hittat ett kärnjag, men egentligen har vi just brutit ner och förändrat den självbild som tryckt ner oss. Att vi sedan ska stanna upp där är något slags galenskap. I dessa tider av flytande sexualitet och gender så känns det dessutom extremt otidsenligt.